lördag 1 december 2007

Bevarad i mitt hjärta!

Idag är Molle 4 månader men det är även 5 månader sedan min älskade Cazall fick somna in och bli en änglahund. Sorgen finns där hela tiden men den blir lättare att leva med. Så idag visar jag bara en bild på världens vackraste Collie.

Jag saknar dig varje minut av dagen!

7 kommentarer:

Joy for Health sa...

Vilken otroligt otroligt vacker hund! Förstår att du är sorgsen över det. Har man fäst sig vid någon är det inte lätt att släppa taget och även om du har en ny hund så kommer han såklart aldrig att ersätta den gamla.

Anonym sa...

Det är oerhört sorgligt att måsta ta ett sånt beslut...men tyvärr ett måste.
I januari är det 3 år sen vår första hund vandrade vidare.
Han blev 11 år och vi är jätteglada över att vi fick ha honom hos oss tills han blev gammal.
Även om en ny hund inte kan ersätta den man saknar så blir inte livet så tomt när man har en ny vän.....vi har tom två.=)
Han ser så snäll ut på bilden....vovvar är underbara.
Kram/Helena

Anonym sa...

Vet precis hur det känns - för en månad sedan var jag tvungen att hjälpa min kissemiss vidare till nästa värld. Han var över 16 år, så han hade haft ett långt och (tror jag) lyckligt liv. Men det hindrar ju inte att man sörjer dem - djupt.

Kramar i massor!
/Malin

Aud sa...

Så nydelig bilde av din venn!

Jeg forstår hvordan du har det, vi måtte også ta valget om å avlive vår hund da jeg var tenåring. Hun hadde liksom alltid vært der, helt fra vi var små barn, og det var så vondt når hun ikke lenger kunne være med oss. Men når dyr blir sjuke og har det vondt, da må man bare ta den vanskelige, men riktige beslutningen...

{stoooor klem}

Anonym sa...

Beklagar verkligen sorgen, förstår att det känns tungt. Vågar inte tänka tanken hur det kommer att bli den dagen vi måste ta det beslutet med vår lilla prinsessa.

Anonym sa...

Vad fin han var, jättesöt.
Inlägget nedan innehåller så fina alster igen, du är superduktig. LO:n var bara så himla snygg.
Kram o ha det bra

PS Vad har hänt med bloggen när man ska lämna kommentarer?

Millan sa...

Så fin hund det var! Jag förstår att det känns tomt.